Granisa

jag låg för en stund sen i sängen, tittade på lite how i met your mother.
plötsligt slog det mig - jag var hungrig!
efter många om och men eller ska jag/ska jag inte? så bar det av neråt köket.
när jag väl kommit in i köket så gick jag med bestämda men mjuka steg mot brödrosten,
tog fram formfranskan och lade ner två mjuka, vita skivor i brödrosten och väntade som en hund vid matskålen.
när dom hoppat upp och visat sin gyllenbruna yta så blev jag varm i hela kroppen.
men väntan var inte över, jag var tvungen att låta dessa godbitar svalna, inte till fullo utan bara en gnutta så att inte smöret skulle smälta helt och brödskivan bli helt soggig.
när det var dags så plockade jag ut mitt välgrävda lätta, dom skivade äggen jag kokt och skivat tidigare idag och den röda kalle-tuben som nästan var slut.
grävde fram lagom mängd med smör och bredde mina två änglaskivor, sen var det dags för kaviarn, den näst viktigaste delen.
jag visste hur viktigt det var att få kaviarn jämnt över mackan så jag tog ett stek bakåt och räknade ut precis hur mycket jag skulle få ut ur tuben och hur jag skulle fördela det.
det gick som smort!
sen var det dags för äggen, det allra viktigaste.
dom vita skivorna med dom små gyllengula solarna måste placeras ut symmetriskt i ett vackert täcke, det visste jag.
det gick på två röda.
"det här har jag gjort innan" tänkte jag med ett leende på läpparna.
tog återigen ett steg tillbaka för att beskåda mina två vackra skapelser.
nöjd med det jag skapat så slänger jag in smöret och äggen i kylen och tar samtidigt en väl kylt mountain dew i grönsakslådan.
en trocadero hade suttit ännu finare till denna nattliga måltid, men tyvärr fanns där ingen kall.
sen bar det av upp till rummet igen, för att avnjuta mina skapelser och ännu mer how i met your mother.