Granisa

detta kommer bli ett satans deppigt inlägg men, det känns faktiskt som att det är mycket emot mig nu.
gårdagen var sjukt mysig men samtidigt jobbig.
det kommer bli riktigt svårt det här, men det kanske är bäst.

det första jag fick reda på imorse var att jag behöver en försäkring som kostar sisådär 6000:- tydligen någon försäkring som gäller för au pair´er , om det inträffar dödsfall hemma eller liknande så får jag flyget hem betalat, men var har dom tänkt att jag ska fixa fram 6000:- rakt av? prostitution? nejtack.
så jag skiter fullständigt i den försäkringen.
jag måste också ringa brittiska ambassaden och höra om visum, tydligen. och om passet kommer gälla.
jag har inte heller ringt blodcentralen än, vilket jag får ta och göra snart.

och till råga på allt så har jag inte fått svar från familjen idag heller.
fick inget över helgen, tänkte att familjen kanske inte är vid datorn över helgen, men nu är det faktiskt måndag och klockan är över 12.00 , jag bad dom att höra av sig om dom inte var intresserade längre.
men att dom ber sin nuvarande au pair att stanna extra så att jag kan anlända i början av november, låter för mig som att dom är väldigt intresserade.


ska ta tåg till kristianstad om en timme, har skrivit meritförteckning men inget personligt brev, känns som att gå till skolan utan att ha gjort läxorna, känner mig lite dum.
men tycker det är svårt att skriva ett personligt brev när man inte ska söka något speciellt jobb.
får se vad katarina säger.


OCH! som pricken över i fick jag min mens imorse.

tacktacktacktack!
orka detta, piss.