Granisa

jag erkänner, jag är en svag människa.
iallafall svag i mat.
jag kan inte övervinna mitt psyke, jag ger upp.
det är inte för att jag är hungrig.
det har jag inte varit.
men jag vill, vill & vill ha mat!
jag ville inte ge upp för jag brukar göra det för lätt och snabbt annars.
men detta går inte.
har mått helkasst psykiskt idag.
inte fysiskt, bara psykiskt.
men med risk för att låta som ett svullo så säger jag; mat är mitt liv!
sant. mitt första ord, ALLRA första, var "äta"
så egentligen är det skumt att jag inte är tjockare än vad jag är, haha!
men nej.
jag ger mig nu.
ska nog fortsätta med att luncha frukt på jobbet iallafall, jag är inte så hungrig där anyway.



ikväll kommer älskling, då cyklar vi och handlar MAT!
även om jag gav upp snabbt så tycker jag att jag förtjänar goda kycklingenchiladas, så det blir det.