Granisa

jag kanske borde berätta att vi fick avliva Billan i måndags.
hon har varit lite kass ett tag nu.
det började med att hon gick ner en del i vikt, men hon hade fortfarande aptit och var alltid först vid matskålarna på morgonen, hon var pigg för att vara en gammal dam vid fjorton års ålder.
men i slutet så började hon andas konstigt, tungt och oregelbundet.
jag gissade på att hjärtat var kasst, att det inte pumpade runt blodet ordentligt.
vilket innebär konstig andning då blodet inte syresätts ordentligt.
så i måndags fick pappa åka med henne till veterinären, jag kunde inte följa med.
sist vi var där med stina så grät jag som ett barn, jag klarar inte av det.


alltid när jag kommer hem ifrån jobbet så har billan kommit ut från hennes favoritställe under trappan, jamandes och liksom välkomnar mig hem.
nu är där ingen, det är tungt.
får för mig att jag ser henne ibland, eller att hon bara gått och gömt sig.
men det är ju inte så.
fan, hon blev ändå fjorton år.
det känns som att en liten bit av mig är borta, låter kanske löjligt.
men att förlora en katt efter fjorton år är inte lätt.


jag kommer sakna dig min lille älskade billan <3